Myndigheters svek

Maskrosbarnen och myndigheters svek

5.286 personer drabbades av samhällets vanvård som barn. Regeringen vägrade ersättning. När samhällets vanvård av omhändertagna barn uppdagades i media år 2005 vidtog regering och ansvariga myndigheter olaga åtgärder i syfte att undgå ansvar för utlovad ersättning till drabbade personer. Göran Johanssons Vanvårdsutredning S2006:05 och SOU 2011:61 bekräftar myndigheters vanvård av barn.

Regeringen har aldrig haft för avsikt att ekonomiskt ersätta de personer som omhändertogs som barn och drabbades av omfattande vanvård i samhället. Istället tillsattes tre utredningar under 11 års förhalande, till en kostnad av 186 miljoner kronor (med förväntan att de drabbade skulle hinna avlida i väntan på ersättning). Därmed utsattes drabbade personer för myndigheters svek och maktmissbruk vid två tillfällen, först som barn och sedan som vuxna.

Regeringens svek

Socialdepartementets jurister utformade (av besparingsskäl) proposition 2011/12:160, under ledning av äldrevårdsminister Maria Larsson. Avsikten var att förhindra ersättning till de personer som hade drabbats av den omfattande vanvården. De drabbade personerna delades in i två grupper och ingen av grupperna erbjöds ersättning.

Den första gruppen omfattade personer som hade omhändertagits före år 1980. Socialdepartementet bestämde att gruppen skulle ingå i den statliga vanvårdsutredningen men hävdade att preskriptionstiden hade löpt ut och undgick därmed ansvar.

Den andra gruppen omfattade personer som hade omhändertagits efter år 1980. Med risk för att preskriptionstiden inte skulle hinna löpa ut, valde Socialdepartementet att utestänga samtliga drabbade i vanvårdsutredningen och undgick därmed ansvar.

Ministrarna Fredrik Reinfeldt och Maria Larsson bekräftade regeringens ställningstagande, att vägra ersättning till de personer som hade drabbats av samhällets vanvård, genom ett officiellt tillkännagivande den 24 september 2011. Motiveringen löd: ”Med hänsyn till de personer som drabbats av vanvården efter 1980, som beklagligtvis inte ingår i vanvårdsutredningen och därför inte har möjlighet att kräva ersättning, anser regeringen det mer rättvist att ingen ska erhålla ersättning”.

Då regeringen vägrade ersättning till de drabbade (i samband med Maria Larssons uttalande), skrev Föreningen Maskrosbarnen till samtliga 349 riksdagsledamöter och hänvisade till Europakonventionen och lagen om mänskliga rättigheter, en lag som har gällt i Sverige sedan år 1953.

Efter votering i riksdagen beviljades ersättning, varefter lagen (2012:663) instiftades. Föreningens vädjan till riksdagsledamöterna att även ta bort tidsgränsen år 1980, omöjliggjorde regeringens fortsatta bestridande gällande vanvårdsfrågan, vilket resulterade i att Maria Larsson den 28 september 2011 tvingades presentera en ny lögn i media: ”Regeringen anser det ytterst skäligt att fosterhemsbarnen ska erhålla ersättning.”.

Den 21 november 2011 hölls en ”Upprättelseceremoni”, till vilken H. M. Drottning Silvia var inbjuden. 1.200 närboende vanvårdsdrabbade personer bjöds också in till Blå Hallen i Stockholms stadshus. Riksdagens talman Per Westerberg och minister Maria Larsson framförde regeringens ursäkter för den omfattande vanvården. Maria Larsson utlovade upprättelse och ersättning till de drabbade. Det var skenheligt hyckleri eftersom resterande 2.600 (75 %) av de som drabbades av vanvården fortfarande varken har erhållit utlovad upprättelse eller ersättning. Detta orsakat av Socialdepartementets proposition 2011/12:160 som innehåller flera strategiska klausuler som uppsåtligen förhindrat att lagstadgad ersättning har betalats ut till de drabbade. (Den undermåliga lagen, 2012:663, instiftades utifrån proposition 2011/12:160.)

Proposition 2011/12:160 utformades av Maria Larssons jurister i uppsåt att förhindra ersättning till de som har drabbats av samhällets vanvård, samtidigt som Maria Larsson i Stadshuset 21 november 2011, skenheligt presenterade regeringens ursäkter till de drabbade. ”Regeringen vill göra allt vi kan för de som drabbats av vanvården som barn, vi vill också utge ersättning till dom som utsatts i vanvården”.

Parallellt med Maria Larssons falska ursäkter och osanna löften i Stadshuset, arbetade Maria Larssons jurister med att färdigställa proposition 2011/12:160, i avsikt att förhindra ersättning till de drabbade. En klausul tvingade drabbade personer som sökt ersättning att styrka omhändertagande genom ”vittnen” som, om de fortfarande levde, skulle vara 110 – 120 år gamla. En annan klausul hindrade de sökande att i svensk domstol överklaga Ersättningsnämndens avslag av deras ansökningar. Ytterligare en annan klausul hindrade efterlevande att ärva den sökandes ersättning.

Ersättningsnämndens svek

Ersättningsnämnden hindrade ersättningssökande att erhålla ersättning genom att begära in kommunens beslut av omhändertagandet. Detta trots att att samtliga sökande dessförinnan hade undertecknat samtycke/fullmakt för Ersättningsnämnden att kvittera ut samtliga aktuella handlingar från kommuner, landstingsarkiv, länsarkiv och riksarkiv. Således hade Ersättningsnämnden redan innan muntlig förhandling erhållit efterfrågat beslut.

Flertalet av Maskrosbarnens medlemmar är i åldern 60 – 85 år och har oftast inte känt till sina biologiska föräldrars namn. För att finna förevändning att avslå ersättningsansökning krävde Ersättningsnämnden att den sökande skulle uppge de biologiska föräldrarnas 12-siffriga personnummer samt var den sökande var bosatt som barn, vilken kommun den sökande tillhörde vid det första omhändertagandet (som spädbarn) och datum för det första omhändertagandet.

Ordförande Göran Ewerlöf kallades år 2013 till Konstitutionsutskottet för att redogöra för varför 25% av ersättningsansökningarna hade fått avslag. Ewerlöf menade att ”lagen måste följas”. I realiteten följde Göran Ewerlöf istället lojalt proposition 2011/12:160, som strategiskt utformats av Socialdepartementet för att hindra att ersättning betalades ut till de drabbade. Mer än 2.600 ersättningsansökningar avslogs av Ersättningsnämnden år 2016.

Manipulerade ljudfiler

År 2013 kände Konstitutionsutskottet inte till att flertalet ljudfiler från muntliga förhandlingar i Ersättningsnämnden hade manipulerats/stympats. Merparten av de ”säkerhetsinspelade” ljudfilerna från muntliga förhandlingar gällande avslagna ersättningsansökningar saknar ca 8 minuter av förhandlingens första del. Förhandlingarnas första del omfattar den sökandes redogörelse och anledning till ersättningsansökan. Det existerar inget legitimt skäl till att ordförande Göran Ewerlöf och ordförande Christine Möller (som avslagit flest antal ersättningsansökningar) medvetet förhindrar viss del av inspelningen vid de muntliga förhandlingarna. Det enda skälet till att ljudfiler manipulerades var för att kunna undanhålla sakförhållande som var till gagn för den sökande. Ersättningsnämndens olaga agerande strider därmed mot rättegångsbalken.

Vid en muntlig förhandlings inledning uppmanar Ersättningsnämndens ordförande den sökande att redogöra för vad hon eller han har utsatts för som omhändertaget barn. Eftersom ordförande avsiktligt väljer att inte starta ljudinspelningen samtidigt som förhandlingen inleds, resulterar det i att den sökandens redogörelse inte spelas in på ljudfilen. Ersättningsnämndens olaga agerande kan omfatta mer än 2.600 manipulerade ljudfiler, och ha samband med avslagna ersättningsansökningar. Därmed är förfarandet ett ärende för justitiekanslern.

Ersättningsnämndens agerande innebar att nämnden, redan innan förhandlingen hade inletts, hade fattat beslut om avslag av aktuell ersättningsansökan. Således togs beslut om att avslå ansökan, innan nämnden hade hört den sökandes redogörelse. Föreningen Maskrosbarnen disponerar över flertalet manipulerade/stympade ljudfiler som saknar ca 8 minuter och som därför förvaras i bankfack av anlitad advokat. Avsikten med ljudinspelning vid muntlig förhandling i nämnder och domstolar är att upprätthålla maximal rättssäkerhet, vilket uppenbarligen inte skedde i Ersättningsnämnden.

Ersättningsnämnden hindrade drabbade personer att erhålla ersättning genom att systematiskt undanröja ca 8 minuter av inspelad ljudfils första del, avseende sökandes redogörelse vid muntlig förhandling, varefter ansökan kunde avslås på grund av att redogörelsen ”saknats”. Ersättningsnämndens enhetschef bekräftar manipulering av ljudfiler i ett brev daterat 2015-12-15.

Därmed orsakade Ersättningsnämnden, Socialdepartementet och minister Maria Larsson gemensamt och i samförstånd att mer än 2.600 vanvårdsdrabbade (ca 75 %) år 2016 fick avslag på sina ersättningsansökningar, på olaga grunder, medels Ersättningsnämndens standardformulering: ”Nämnden finner att den sökandes ärende inte är av sådan allvarlig art att ersättning kan utgå.”.

År 2013 kallades Ersättningsnämndens ordförande Göran Ewerlöf till Konstitutionsutskottet för att förklara varför 25 % av ersättningsansökningar hade fått avslag. År 2016 avslog Ersättningsnämnden 75 % av ersättningsansökningarna. Det är anmärkningsvärt att det inte föranledde att Göran Ewerlöf återigen kallades till Konstitutionsutskottet. Utan kritiskt betänkande från regeringen har myndigheter och politiker därmed bekräftat total frånvaro av logiskt tänkande samt dessutom utan moraliskt och juridiskt ansvar i vanvårdsfrågan. Det enda som återstår är därför att begära rättslig prövning av aktuella ärenden till Europarådets rättsliga råd i Strasbourg, för att erhålla berättigad upprättelse och skadeståndsersättning.

Jävsituation hos Socialstyrelsen och Ersättningsnämnden

En jävsituation råder eftersom ordförande Göran Ewerlöf (av lojalitet till Socialstyrelsen) har valts som ordförande i Ersättningsnämnden, samtidigt som Ewerlöf är ordförande i Socialstyrelsens rättsliga råd sedan år 2002. Han är utnämnd att ”opartiskt” avgöra Socialstyrelsens bristfälliga tillsyn gällande omhändertagna barn, varför den omfattande vanvården omärkligt och utan åtgärd har kunnat pågå under flera årtionden. Ersättningsnämndens olaga agerande – manipulering av ljudfiler vid muntliga förhandlingar – är på intet sätt förenlig med vad som krävs av en opartisk nämnd och det har allvarligt urholkat den svenska rättssäkerheten.

Göran Johanssons Vanvårdsutredning S2006:05 och SOU 2011:61 bekräftar allvarliga brister hos svenska myndigheter. År 1973 togs tjänstefelsparagrafen bort från lagstiftningen av Olof Palme, vilket har orsakat åtskilliga katastrofala situationer där bland annat bristfällig socialtjänst varit vållande i oräkneliga ärenden. All heder åt Janne Josefsson som i ”Uppdrag Granskning” avslöjade tragedin om flickan Louise i Vetlanda år 2007. Trots vetskap och flera anmälningar, hindrade inte socialtjänsten i Vetlanda 15-åriga Louise från att utsättas för grov vanvård och regelbundna våldtäkter under fem års tid, av sin egen pappa. Utan rättsligt ansvar och påföljd, erhöll ansvarig socialchef ny chefsanställning inom Simrishamns socialtjänst. Då vanvård av barn fortfarande pågår i det svenska samhället, krävs att tjänstemannaansvar, tjänstefel och maktmissbruk snarast återinförs i lagtexten.

Föreningen Maskrosbarnen
Roy Aldén